Stockholm 1989

Skrivet om utställningen:
..."utsattheten finns kvar, som någonting skyddslöst hos kropparna, någonting bräckligt eller
brutet hos linjerna, någonting svidande i ljuset.
Ändå är smärtan i hans konst inte patetiskt dyster. Där finns en levande nerv i den långt
drivna reduktionen, vid gränsen till upplösningen finner någonting fäste och börjar slå rot"..
.
LEIF NYLÉN
Dagens Nyheter 12 oktober 1989